Rollpersonerna i Davos

Bakgrund Sabi´Ben Hasi (27 år)

Sabi´Ben Hasi föddes inom en savakunn-stam i Tarkas. Sina första levnadsår tillbringade han med sin stam i gränstrakterna mellan Tarkas och Ziu. Han fick en ökenkrigares träning och visade särskild talang för knivkastning. När han var knappt 14 somrar deltog han vid ett nattligt överfall mot en karavan längs karavanleden mellan Jen och Quaran. Det var en ganska liten karavan med få vakter, den skulle bli ett lätt byte för stammens krigare. För att vara säkra på att träffa med sina bågar befann sig ökenkrigarna nära sitt tilltänka byte. Men något gick fel, fruktansvärt fel. Karavanens vakter föll inte för pilarna som regnade över dem i månens sken. Istället gick de till häftigt motanfall. De rörde sig omänskligt snabbt och fällde flera av stammen krigare. Sabi´s häst föll under honom och en av karavanvakterna var över honom. Han vaknade upp senare i ett luxuöst inrett tält och framför honom satt en blek men underskön kvinna på en tron. Sabi´ blev som förhäxad av hennes skönhet. Hon var Episcopa Aymana, en lamia och en av De Utstötta. Sabi´ blev en del i hennes hushåll tillsammans med flera dödliga men även andra lamior.

Genom flera hårda prövningar fick han visa sin duglighet och lojalitet till Aymana. Han blev med tiden en av hennes mer betrodda livvakter och därtill en av hennes älskare!

Aymana höll mest till i staden Jen men företog regelbundet resor till Quaran och övriga Mûhad. Med tiden ökade också intresset för Jargien då ett antal viktiga (och olagliga) handelsvaror efterfrågades i kejsardömet. Dessa varor smugglas genom Tarkas till de västliga städerna i Jargien – Jarum, Absalon och Xanto. Aymana lyckas etablera flera lukrativa smuggelvägar in Jargien.

Under ett av de sällsynta besöken i Jargien, sällsynta då de tvingas färdas genom det brända Tarkas och förbi ökenkrigare och jargiska vaktpatruller, ändras allt i ett dråpslag. Aymana har genom sin växande rikedom och makt skaffat sig ett antal motståndare. En av de främsta och farligaste var en annan Utstött, Cardinalis Raheb, en av de äldsta lamiorna i Mûhad. Han hade med avsmak bevittnat Aymanas uppgång. Med sina spioner var Aymana medveten om hans onda öga och vilja att krossa henne. Trots detta fortsatte hon att sträva uppåt. Nu hade Raheb gillrat en fälla hos en av Aymanas mest betrodda kontakter i Jargien, Fexior Aran av Jarum. Under ett besök hos denna stormar inkvisitionen in. Huvuddelen av Aymanas sällskap dräps, Sabi´ faller också i striden men överlever. Fexior Aran pekar ut alla i Aymanas sällskap som kultister och de döms till döden på arenan.       

Bakgrund Zohan Ben Kabhi (23 år)

Zohan föddes bokstavligen i rännstenen. Hans mor var en sköka och fadern okänd, mest troligt någon pirat som förlustat sig med modern på någon av Gnar-Muurs otaliga bordeller. Zohan fick en minst sagt kärv uppväxt på bordellen. Han var ännu ett oönskat barn som skulle mättas. Vid sju års ålder kastades han ut på gatan med budskapet att nu fick han klara sig själv.

Livet på gatan var på intet sätt bättre. Här fick han tidigt härda sig och inse att antingen tog du för dig eller också blev du ett offer. Han blev en mästare på att manövrera sig fram genom gatans komplexa hierarki. Han började som råskinn i ett av Gnar-Muurs många banditgäng. Genom sin känslokyla och förmåga att ständigt få fram det positiva i sina prestationer, samtidigt som någon annan fick ta skulden för eventuella misslyckanden, arbetade han sig upp i denna hänsynslösa miljö.

Han var blixtrande snabb med dolken och dödlig som en Tarkisk sandsnok. Han blev Bari Ben Zarahirri’s  högra hand och där med andreman till en av Gnar-Muurs mest inflytelserika och fruktade banditledare. Vägen till toppen hade varit lång, fallet därifrån blev desto fortare. Som en av Gnar-Muurs högsta hade Ben Zarahirri otaliga fiender. En av dessa var jargiern Marius Sprättaren (tillnamnet sprättaren kom från hans stora skicklighet att snitta upp buken på sina motståndares så att deras tarmar rann ut). Marius lyckades, genom sina kontakter i Jargiens XII legion, på kort tid samla en stor styrka legions veteraner med vilka han tog upp kampen om herraväldet i Gnar-Muur. Hans första mål blev att ta sig han Ben Zarahirri’s gäng. Zohan och Ben Zarahirri blev fullkomligen överrumplade, ryktet säger att de blev förrådda av någon inom deras eget gäng. Zohan kämpade tappert i Zarahirri’s gamla palatssalar men blev slutligen slagen. Han blev fången med ett fåtal av Zarahirri’s övriga gängmedlemmar. De blev utsatta för tortyr och onämnbara övergrepp av Marius gängmedlemmar. De flesta dog under dessa övergrepp men Zohan lyckades överleva. Slutligen såldes de som slavar via Marius kontakter i Jargien. De såldes för att dö en säker död på arenan tillsammans med krigsfångar och andra förbrytare.

Bakgrund Nonak (30 år)

Nonak är en kragg av Höstens folk. Han föddes och uppfostrades under sina första år hos De isande skriens folk, eyrenstammen Höstens folk parar sig med. Nonak tillbringade sina första nio år med eyren och uppfostrades då av sin moder, Aya. Aya var en av de främsta krigarna inom De skriande folkens stam och hon var en mycket strikt mor och läromästare för Nonak. Under sina tidiga uppväxt år drabbades han av pesten och alla trodde att han var förlorad. Mirakulöst nog överlevde han, denna kamp mot döden stärkte honom både till kropp och själ. Efter sin sjukdom fick han kontakt med andevärlden och fick ofta syner.  När han var nio år fick ge sig ut på Den långa marschen till De skriande folkens broder stam; Höstens folk.

Hos Höstens folk fick han åter gå i lära för att fostras till en krigare. Han visar också talang för att kväda och uppmuntras av stammen schamaner att memorera många av deras gamla kväden. Att på ett riktigt sätt kunna kväda stammen och kraggs historia anses bringa ära åt både individen och stammen.

Under sitt tolfte levnadsår vandrade han i bergen, för att lära sig alla de dalar och stigar som genomkorsar Krolimbergen. Med sig hade han tre jämnåriga kamrater. I ett smalt bergspass upptäcker de ett band med gurder, dessa är på väg mot De skriande folkets betesmarker. Nonak har i drömmar sett sig själv kämpa i ett bergspass och i drömmen kände han ett stort välbehag. Därför beslutar han sig för att ta upp striden i bergspasset. Han får stöd av en av sina kamrater medan den tredje ger sig av för att kalla på hjälp från stammen. Nonak och hans frände, Manner, överrumplar gurderna. De lyckas slå dem på flykten efter en kort strid. Dock återvänder de igen efter någon timme. Ytterligare en hård strid rasar då Manner blir allvarligt sårad. I det smala passet lyckas de dock hålla stånd och gurderna drar sig tillbaka igen. I gryningen kommer ett nytt anfall, denna gång med tiraker. Nonak inser att de bara slagits mot en förstyrka och att huvudstyrkan nu hunnit fram. De pressas bakåt och förlorar mark då deras stamfränder plötsligt dyker upp. Striden böljar fram och tillbaka och fortsätter under hela två dagar innan tirakerna slås tillbaka. Detta slag blir känt som Slaget i Blodskrevan. Nonak vinner stor ryktbarhet och ära för sitt rådiga handlande. Efter detta blir han Krigare i Höstens stam och döps i sina fränders blod.

Under de kommande åren deltar Nonak vid flera räder mot Jargien och även raunlänningarna som lever på stäppen nedom Krolimbergen. Han deltar vid flera parningsriter där han vinner ära och får dela bädd med de främsta av De skriande folkets kvinnor. Under en av dessa räder mot Krigets Hord hamnar de i ett bakhåll. Stammens hövding, Krole Stenskalle, fölls till marken av en mäktig horndrake. Nonak kastar sig in i striden och dräper horndraken.  Med detta lyckas han också samla sina stambröder och de slår tillbaka det raunländska bakhållet. Krole uttrycker sin eviga tacksamhet till Nonak och tar honom som en av sina främsta hirdmän.

Svärdets Hord, en sirontroende raunländsk stam, kontaktar Höstens folk och erbjuder fred och handel mellan deras folk. Detta ser Krole som gott då det gynnar dem alla.

Under Jargiens anfall mot Drunok deltar Höstens folk som en tredje part. De angriper främst jargiska förband och gränsposteringar men även vissa anfall mot drunokiska förband. Här stöter de även samman med kamorianska krigare som dragits till striderna för plundring. Dessa möten hålls fredliga och de byter plundringsgods med varandra. Slutligen segrar jargierna mot drunok och bygger upp sin styrka kring Thara-Tiannon. Tungt pansrade tempelriddare bevakar vägar och byar och det blir för kostsamt för kragg att fortsätta sina plundringar mot det lättrörliga kavalleriet. Höstens folk drar sig tillbaka upp i Krolimbergen igen.

Efter något år av gott utbyte med Svärdets Hord planerar de för gemensamma räder mot de svaga jargierna i söder. Krole Stenskalle vill ha fler kragg med på krigståget och sänder Nonak med några krigare till Ghalja i samband med parningsriten för att där söka stöd från flera stammar. Nonak får i syner se hur han står naken vid Ghalja med många eyren kring sig, detta tar han som ett gott tecken. När han kommer fram med sitt sällskap lämnar han sitt bud. Höstens folk skall tillsammans med De isande skriens folk och Svärdets Hord plundra de veka jargierna i söder. Nonak talar om god handel med de sirontroende på stäppen och att mycket gott finns att få. Hans budskap verkar dock till att tas emot med tveksamhet. Siegber av Rjaltas folk kliver fram. Han säger att de skall överväga Höstens folks bud med den eftertänksamhet det kräver, och att Nonak och hans fränder nu är välkomna att delta i deras lekar.

Den första leken kallas Skogslöpet. För detta skall man vara naken. Nonak och hans fränder tilldelas en hydda där de kan förbereda sig. När de kommer ut överraskas de av beväpnade kragg och eyren. Siegber av Rjaltas folk kliver fram igen. Han hånar Nonak och Höstens folk för deras dumhet att slå sig samman med stäppens veka hästryttare. Han hånar också Höstens stam och De isande skriens folk för deras alltför intima samvaro. Nonak blir vansinnig och kväder hån och en utmaning mot Siegber. Siegber drar då ett svärd och fäller Nonaks två följeslagare samt fäller Nonak till marken. Då parningsriten ännu ej är påbörjad hävdar Siegber att freden heller inte råder än. Han manar alla att driva Nonak genom skogarna lika naken som han är vettlös, så han kan lämna de riktiga Kraggs bud till Krole Stenskalle och hans ”folk”!

Nonak tvingas fly genom skogen under hugg och slag från skrattande eyren och kragg. Först under natten lyckas han undkomma förföljarna. Han tar sig ur Eyrenskogarna och över slätterna mot Krolimbergen. Han lyckas överleva och ta sig fram trots att han tvingats fly utan en tråd på kroppen. I höjd med Thara-Tiannon blir han upphunnen av en jargisk kavalleriavdelning. Utmattad och hungrig som han är, lyckas jargierna fånga in honom. Han säljs sedan som slav för att underhålla massorna på arenan.

Bakgrund Grim Segel av Hammarnäs (28 år)

Grim Segel föddes i en köpmannafamilj i Hammarnäs, Damarien. Handelshuset styrdes gemensamt av Grims far och hans två bröder. Fardern Dac, farbror Domer och farbror Vorsel. Vorsel var Grims favorit då han var lite annorlunda jämfört med de andra bröderna. Vorsel hade rest mycket och upplevt mycket, han kunde alltid berätta spännande historier.

Förutom Grim hade Dac fyra barn till, bröderna Tors och Lansal, systrarna Dara och Nella, och hans älskade fru Elysia.

Rederiet de drev handlade framför allt med spannmål till armén. Fadern Dac satt i rådsförsamlingen i Hammarnäs.

Under uppväxten fick Grim ofta följa med på kortare resor till de olika arméförband fadern gjorde affärer med. Grim hade ett stort intresse för soldatlivet och brukade gå runt i lägren när fadern satt i tråkiga förhandlingar.

Grims uppväxt var relativt lycklig och familjen hade det gott ställt.

När Grim blivit äldre och börjat arbeta i rederiet hade företaget en svår tid. Företaget hade expanderat och bedrev nu handel i Melorion och Jargien. Under en större affärsuppgörelse hamnade de i en juridisk konflikt med en jargisk ädling. Efter lång tid lyckades affären avgöras med hjälp av cirefaliska advokater. Den jargiska ädlingen tvingades betala men var uppenbart missnöjd med uppgörelsen.

Åren går och med tiden blir det svårare för familjen att bedriva sin handel. De gör goda affärer men Thamas Vitfjärders styre i Damarien börjar kännas av då de utsätts för hot och ibland måste vika sig i affärerna med armén. Familjen har byggt upp ett stort nätverk och använder kommissionärer för att köpa upp spannmål runt Igonhavet.

Grim har tillfälligt bosatt sig i Jargien för att studera i kuststaden Szal Dorian. Tiden på universitet är relativt händelsefattig men han blir en duktig läkare efter sina studier.

Under hans frånvaro slår Vitfjärders regim till mot familjen. Genom ett övertagande av deras verksamhet får de kontroll över flera viktiga spannmålsleverantörer. Familjen döms för statsfientlig verksamhet och Nattgarder stormar deras hus. En tjänare lyckas fly undan och ta sig till Jargien för att berätta för Grim vad som hänt.

Grim blir utom sig av förtvivlan. Han börjar snabbt förbereda sig för att resa tillbaka till Damarien och söka upprättelse för sin familj. Innan han hinner lämna kommer dock inkvisitionen på besök. Ädlingen de förargade för så många år sedan, har bidat sin tid och uppenbarligen konspirerat för att få Vitfjärder att angripa familjen Segel. Nu när han vet att fällan slagit igen ser han till att även Grim döms för kätteri. Obskyra skrifter hade placerats i hans studentrum och han döms att dö på arenan för sina brott! 

Bakgrund No-Vir Frostblod (31 år)

No-Vir föddes en midvinternatt i Frostvargens stam. Stammens schamaner såg att han skulle komma att bli en mäktig kämpe. No-Vir fick samma hårda uppfostran som alla kamorianer och gjorde sitt mandomsprov redan vid 12 år ålder. Några år därefter går flera kamorianska stammar samman för att slå tillbaka plundring från den raunländska Krigets Klan. Raunländarna slås tillbaka och under de efterföljande åren genomför kamorianerna regelbundna anfall mot Krigets Klan för att säkerställa att de förstått budskapet. Under dessa år på fientlig mark lär sig No-Vir många saker och han upptäcker sin fallenhet för att snabbt lära sig nya språk.

Under återtåget från denna långa kampanj blir No-Virs styrka anfallen av stamkrigare från Blodulvens stam. No-Vir blir nesligen infångad i deras fällor och hålls under lång tid som gisslan innan han kan bytas ut i en fångutväxling, stammarna emellan. 

Frostvargens stam vänder nu blicken västerut. Under kalla vintrar då de kan färdas längs kustens isar tar de sig till halvön som skuter ut vid jargiska Xanto. Därifrån plundrar de byar i provinsen Genrios utkant samt byar i Kargisistan, norr om Tarkas. Även under dessa år får No-Vir bruk av sina språktalanger. Han blir också ett stort föredöme för sin klans krigare och står också i hög aktning bland stammens ledare och schamaner.

Efter att ha tillbringat huvuddelen av de senaste åren i strid i väster vänder No-Vir åter hem till Kamors hjärteland. Han har nått en aktningsvärd ålder på 26 år och har varit i krig nästan oavbrutet under de gångna 12 åren. En kamorian har inte bara striden som sin plikt utan också stammens fortlevnad i övrigt, No-Vir ser sig om efter en lämplig livskamrat.

Av en slump möter han en dag en kamoriansk kvinna på jakt i skogen. Hon heter Ke-Ko och tillhör en annan klan inom Frostvargens stam. Hon uppvisar alla de attribut och egenskaper No-Vir kan tänka sig hos en livskamrat och tycket verkar vara ömsesidigt. De delar bytet de båda följt under många dagar och deras vägar skiljs sedan åt. Ke-Ko följer sedan No-Vir i hans drömmar.

Bud når Kamor att de bleka bortom bergen i söder åter är på krigståg mot riket i öster. Kamorianerna samlas och går in som en liten tredje part i striderna kring Jargiens övertagande av Drunoks västra delar år 2957. Kamorianer överfaller och plundrar såväl jargiska som drunokiska byar och förband. Det är bättre att möta de bleka och veka folken tidigt än att vänta tills de är inom ditt eget revir – så tänker en kamorian.

Under dessa plundringståg kommer de också i kontakt med de högväxta Kragg av Höstens folk. Kontakterna är begränsade och genomgående fredliga. Kamorianer och Kragg byter plundringsgods med varandra.

Återigen har No-Vir oturen att hamna i ett jargiskt bakhåll. Han blir nedriden av en bepansrad tempelriddare och slagen i järn. Han tvingas under en tid slita med att bygga sten fort åt de jargiska segrarna men lyckas en natt bita strupen av några vakter och fly.

Han kommer åter till Kamor, lagom till ett av de stora stammöten som hålls vart tredje år. Bland det första han ser när han kommer till den vidstäckta samlingsplatsen för Frotvargens stam är Ke-Ko.

Hon är kall och skön men det råder ingen tvekan om att även hon gläds vid att se No-Vir. De talar med varandra och Ke-Ko säger bestämt att hon nu skall tala med sina föräldrar för att de skall ingå giftermål. No-Vir föräldrar är döda sedan flera år men han är säker på att få klanens schamaners godkännande. Sedan kan han dock inte finna Ke-Ko på flera dagar. Slutligen vid ett kvälls råd förstår han varför. Ke-Ko’s fösäldrar har redan utsett en man åt henne, en mäktig klankrigare i en annan klan – Chald. Chald står över No-Vir i rang och status och även om han No-Vir kan utmana honom skulle det inte ses med blida ögon av stammens schamaner. Under detta kvälls råd träder plötsligt Ke-Ko fram. Hon säger att hon nu inte kan äkta No-Vir då han inte kan mäta sig med Chald – men att hon tänker vänta tills han gör det! Detta tas emot med stor upprördhet bland rådets deltagare!

Men, gamle Ha, en av Frostvargens äldsta och mest vördade schamaner, tar till orda och säger att paret har hans välsignelse om No-Vir, likt Chald, kan visa sig värdig att bli klanledare till nästa stam råd. Chald blir rasande men får vika sig för stammens råd.

Året därpå går åter Frostvargens stam samman för att driva bort inkräktande jargier i söder. Under detta korta slag blir No-vir förrådd av Chald vid en gammal repbro, som chald hugger sönder. No-Vir hamnar på fel sida med jargierna och i denna hopplösa situation går han bärsärk. Efter några febriga veckor kommer han till sanns igen i en slamrande och krängande fångvagn. Han är nu på väg till en arena i någon jargisk stad där han skall dräpas till publikens jubel!